Norrbottens första storindustri
Altappen är av stor betydelse i den Norrbottniska historien. Den representerar den egentliga industrialiseringens genombrott i Norrbotten och var under denna tid den främsta anläggningen. Altappen var den första verkliga storindustrin i Norrbotten.
   Med ångsågarna kom industrialiseringen till Norrbotten. Dessa började anläggas på allvar i början av 1870-talet, under högkonjunkturen efter fransk-tyska kriget. Denna period varade fram till 1890-talet, då ett nytt skede inleddes för Norrbotten med malmbanans tillkomst.
   Det hela började med slutet för förindustriella pionjärerna Meldercreutz, Hermelin och Bedoire. De stora egendomarna som var knutna till bruken inköptes på 1820-talet av kungahuset. Efter många turer och spekulationer stod 1870 den engelska bankfirman Loder som ägare till egendomarna.
   Engelsmännen var främst ute för att tillgodogöra sig de ofantliga skogarna som tillhörde bruken. Men man var tvungna att driva bruken, eftersom skogarna hade priviligerats dessa. Järnhanteringen gick med förlust på grund av de dyra malmfraktskostnaderna. Denna förlust täcktes mer än väl av de stora vinsterna som man gjorde på trävaruhanteringen.


Vy över Altappens sågverk

Altappens ångsåg
1871 anlade man ett stort sågverk, med sju ramar, Altappens ångsåg, ute på några öde skär i Luleå skärgård. Valet av denna plats berodde dels på att man hade tre veckors längre skeppningssäsong och att konkurrensen om timret var minst i Luleå älvdal. I Piteå älvdal hade man redan med köpet Munksunds ångsåg.
   I anslutning till sågverket byggdes ett helt samhälle upp. Som mest bodde här ca 800 personer.

Järnhantering
Man kände sig 1874 tvingade att starta masugnarna och stångjärnssmedjorna i Selet, Melderstein och Alter. Två år senare beslöt man sig för att bygga valsverk på Altappen. Genom att samla utvalsningen av smältstycken på en plats i anslutning till exporthamn, genom att tillgodogöra sig sågavfall för vällning, samt att låta sågverksarbetarna arbeta i valsverket. Under vintern när sågen låg nere, räknade man med att få ner förlustsiffrorna på järnhanteringen.


Altappen före branden

Den första branden
1890 brann såg- och valsverket ner. Vid Gällivareverkets realisering nästa år i samband med Loders död såldes Altappen till Bodträskfors AB, en av sågjättarna i Norrbotten, som bland annat ägde Carlsviks ångsåg och helt dominerade trähanteringen i Luleå älv.
   Sågverket byggdes upp och utökades till fem enkla och två dubbla ramar med tre hantverk. Med denna utbyggnad blev Altappen det största och modernaste sågverket i övre Norrland. Valsverket fanns det ingen anledning att bygga upp eftersom malmbanan hade färdigställts och man kunde skeppa ut malmen direkt till kunderna. Någon förädling var det inte tal om.

Den andra branden
1898 köptes Bodträskfors och flera andra norrbottniska sågföretag upp av William Olsson med hjälp av engelska pengar. 1902 sammanfördes dessa till Nordiska Trävaruaktiebolaget. Spekulationer och bristande likvida medel gjorde att bolaget rekonstruerades 1908 under namnet Baltiska Trävaruaktiebolaget. Nu stod de stora affärsbankerna som ägare och många sågar lades ner.
   Med den stora branden på Altappen 1908, då brädgården och alla bostäder förutom Byggmästarvillan brann ner, upphörde trävaruhanteringen i Luleå älvdal.
   En annan byggnad som klarade sig undan branden var öns skola; den monterades ned för att senare byggas upp på fastlandet som Skurholmsskolan. Byggmästarvillan står alltjämt kvar på ön och beboddes av Sally Gren fram tills hon avled 2003.