Måndag
31 juli 2000
Nu är Altappen i goda händer

ALTAPPEN

Det är snart hundra år sedan sågverket på Altappen i Luleå skärgård brann ned. Men det kommer inte att falla i glömska än på många år, inte om Stig Gren och Raini Saastamoinen får bestämma.
På lördagen inbjöd de till Altappens dag för fjärde året.

Stig Gren är uppvuxen på Altappen. Hans barndomshem är en av de enda byggnaderna som överlevde den stora branden 1908, när sågverket, herrgården och alla arbetarbostäder brann ned en gång för alla.
En tidigare brand på ön hade inneburit slutet för världens nordligaste valsverk. Men det gamla sågverket återuppbyggdes. Och tack vare att det stod lite avsides klarade sig byggmästargården, där Stigs mor, Sally Gren, fortfarande bor.

Den enda andra byggnaden som klarade sig var skolan som senare flyttades till Skurholmen.

- Alla sågverkets räkenskaper finns kvar hos oss, berättar Stig Gren.

Byggmästargården har funnits i släkten sedan hans farfar, Johan Evert Grens tid. Han kom till ön efter bränderna och köpte villan som sedan gick i arv till Stigs far, som hette Johan Evert Gren även han.

Som mest bodde cirka tusen människor på Altappen, under de dryga 30 år som såg- och valsverket var igång. Det var arbetare som bodde trångt under svåra förhållanden. Vid branden 1908 fick de lämna sina bostäder utan en enda tillhörighet.

Järnredskap

De enda redskap som finns kvar sedan den här tiden är gjutna i järn. Alla träredskap brann upp. Men det som finns kvar har Raini Saastamoinen och Stig försökt samla ihop till ett litet museum på ön.

- Det är en idé vi haft länge, säger Raini Saastamoinen som dagen till ära är iklädd 1800-talskläder. Vi vill berätta om Altappens historia så att den inte faller i glömska. Museet invigde vi i fjol, men vi väntar fortfarande på fler grejer att sätta där.

De har tillsammans bildat Altappens kulturhistorieförening, som har ett 20-tal medlemmar än så länge.

- Vi vill också bidra till en levande skärgård, säger Raini.

Många historier

Det finns många historier om arbetarnas tid på Altappen. Men de som kan berätta börjar bli få, så på Altappens dag får man i andra hand berättat för sig om hur det var när IOGT köpte instrument till arbetarna för att få dem att sluta supa, och hur bedrövliga de sanitära förhållandena var.

- Industrin på ön kan nog mest ha varit ett sätt för engelsmännen som ägde den att komma över naturtillgångarna här uppe, säger Stig Gren när han visar besökarna grunden till herrgården som brann ned 1908.

Inte lönsamt

Omständigheterna som branden startade under är lite osäkra. En gnista från en vedeldad bogserbåt slog upp mot träanläggningen och katastrofen var ett faktum. Det sägs att bogserbåten eldade med granved som det inte vanligtvis eldades med, just på grund av riskerna med gnistor, och det just när den åkte förbi ett sågverk.

- Kanske var sågverket inte så lönsamt längre, funderar Stig. Men jag vet inte.

Altappen för tankarna via historieböckerna tillbaka till den tidsperiod när kapitalet plötsligt blev allt. Ön nyttjades under några decennier, och arbetskraften lika så. Sedan lämnades de åt sina öden. Men Altappen verkar vara i goda händer nu, och tack vare Stig och Raini lever ön upp igen.

Helena Boström